Småskolan
Del 2


Köpenhamnsresa!

    Det måste ha varit i början på tredje klass, som min faster Klara i Köpenhamn fyllde 50 år. Faster Ella hade rest dit någon vecka före, och farbror Bror skulle åka till födelsedagen. Han var hemma hos oss en kväll innan, dom satt i köket och drack kaffe och pratade om resan. Vera och jag låg i kökssoffan, Vera hade somnat, men jag låg och lyssnade på dom. Så säger farbror Bror: ”Skall du följa med Inga?” ”Ja”, sa jag förstås. Så sa pappa lite eftertänksamt: ”Ja, det kunde hon kanske få, jag kan ju fråga Astrid om det går bra.” Jag flög upp och dansade runt i nattlinnet. Få åka till Köpenhamn! Jag hade inte ens varit i Göteborg. Och så roligt att få träffa Henny! Hon var barnbarn till faster Klaras man, Nikolaj, som varit gift tidigare. Henny var två år äldre än jag, hon brukade vara hos faster Ella på somrarna, vi lekte mycket tillsammans.


                                                                    Henny, Vera och jag.


               Sista dansen innan Henny reser hem. Jag, Inga, Vera, Leif Gunnarsson,
                                                           Karin Löhrkvist och Henny.

    Allt gick med väldig fart! Mamma sydde en ny klänning, pappa sydde en kappa, och jag fick en ny blå basker. Den dagen vi skulle åka, gick jag i skolan ett par timmar först, mamma stod vid köksfönstret, när hon fick se ett par armar, som flög upp och ner i Knölalien, Det var jag, som kom skuttande fram av glädje.

    Vi åkte tåg till centralstationen i Köpenhamn, där vi bytte tåg till Valby. Det var mycket folk som gick av tåget där, vi gick uppför en trappa, och farbror Bror sa, att jag skulle gå bakom honom, så att jag inte syntes för dom som stod uppe och mötte, nämligen Henny, fastrarna Klara och Ella. Dom visste inte att jag skulle komma, så det blev en överraskning, när jag hoppade fram! En glad överraskning, som jag minns det.

    Av födelsedagsfirandet har jag suddiga minnesbilder, däremot minns jag, att Henny hade förevisning av mig på gården för hennes kamrater. Det kändes inte riktigt bra, dom var lite retsamma, och jag förstod inte varför. Annars var ju allting med en storstad nytt och märkvärdigt, t ex neonljus. En kväll när vi var ute och gick, blev min blå basker lila av det röda ljuset. Jag måste ta av den och vända och vrida på den och se hur den färgades lila. Vi var ute och promenerade i parker med vackra blommor och dammar med svanar och fontäner.

    Men det allra mest fantastiska var cirkusen! Jag hade aldrig varit på cirkus förut, allt var fantastiskt. Där kom dom, en lång rad med stiliga, vita hästar, med vackert seltyg och med vita och röda glittrande plymer på huvudena. Dom galopperade runt i manegen och gjorde sina konster efter instruktörens kommando, när han smällde med sin piska. Jag var överväldigad. Roligast var förstås clownerna, endast överträffade av ett gäng utklädda apor, som ”spelade” fiol, gitarr, trummor m m. Till slut blev dom arga på varandra, och slog varandra i huvudet med sina instrument, så dessa gick sönder. Så sprang dom omkring med t ex en gitarr, som fastnat på huvudet. Jag skrattade åt allt, så jag väckte uppmärksamhet. Det fick jag höra senare, folk hade haft roligare åt mig än åt föreställningen. Dagens barn kan säkert inte förstå, hur fantastiskt detta var för mig, dom har ju redan sett allting på TV.

   När jag kom tillbaka till skolan, fick jag gå fram till katedern och berätta för klassen om min Köpenhamnsresa. Inte många av mina resor har överträffat denna!


                                    Henny, jag och f Nicolaj i en trädgård i Köpenhamn.


                                                    f Klara och f Bror har tillkommit.

Examen

Examensdagen var en stor högtidsdag. Flaggan var hissad, skolsalen doftade av syren och liljekonvalj, det var massor av blombuketter på katedern, orgeln och i alla fönster. Och så hade vi våra nya kläder. Lite spännande var det ju också med föräldrarna, som satt runt väggarna och lyssnade till sina telningar och hoppades att vi skulle kunna svara på alla frågor vi fick. På en examensdag satt en pappa nära sin dotter, och viskade svaren till henne. F o m tredje klass var det sedan avslutning i kyrkan, då vi sjöng Fädernas kyrka i Sveriges land, liknande psalmer och fosterländska sånger. Jag var med på läktaren och sjöng i den hopplockade kören. Jag har inget minne av annat än solsken och strålande väder. Det fanns dagen efter ingen bild i tidningen på ungar, som glada rusar ut till friheten från skolan, däremot minns jag att kontraktsprosten Ahlberg talade till oss i kyrkan och sa, att nu var det visserligen lov och inga läxor, men då skulle vi hjälpa till hemma med allt, som mamma och pappa bad oss om. Mamma tyckte att det var ett bra tal.

Tredje- och fjärdeklassarna med Astrid Nilsson

Till Del 1